Antonio Conte är en legend i Juventus. Under sin aktiva spelarkarriär gjorde han hela 295 matcher i Serie A för Juve. Han lyckades också näta 29 gånger, vilket ger ett målsnitt på ungefär ett mål var tionde match. Det är ett relativt bra facit för en hårt arbetande mittfältare, som ju Conte var.

I landskampsammanhang fick Conte som aktiv dock inte samma uppmärksamhet. Trots att han styrde Juventus mittfält i över ett decennium blev det bara totalt 20 landskamper. Conte har dock meriter från två stora turneringar för landslag, nämligen VM 1994, då han tog silver med sitt Italien, och EM 2000, där det blev ytterligare en silvermedalj.

Eftersom Conte var en del av 1990-talets så framgångsrika Juventuslag så har han givetvis samlat på sig en hel del meriter på klubblagsnivå genom åren. Han kan till exempel ståta med fem titlar i Serie A, en mästartitel i Champions League, en seger i UEFA-cupen och en cuptitel i Coppa Italia.

Efter avslutad spelarkarriär vilade Conte från fotbollen i två år innan han gav sig på tränaryrket. Efter att ha lett det mindre kända laget Arezzo i två omgångar kom han 2007 till Bari. Den andra säsongen i Bari ledde han laget från stövelklacken till seger i Serie B.

Det gjorde att Serie A-klubben Atalanta fick upp ögonen för Contes tränarskicklighet. Efter meningsskiljaktigheter mellan Conte och dels Atalantas ägare, dels Atalantas så kallade ultras (de mest hårdföra och lojala fansen), lämnade han klubben efter halva säsongen 2009/10 på egen begäran. Under sommaren 2010 gick han sedan till Siena, där det blev enorm succé. Säsongen 2010/11 gick Siena fram som en ångvält i Serie B och klubben kvalificerade sig för Serie A 2011/12. Nu var dock inte längre Conte kvar vid rodret. Conte lämnade Siena för Juventus under sommaren 2011.

Conte har gjort storsuccé som tränare för Juventus. Fansen talar nästan om Conte som frälsaren. Den gamla goda tiden verkar vara tillbaka. Med Contes rutin från Juventus vet han precis vad som förväntas av honom. Han känner dessutom mängder av personer i klubben sedan tidigare. Att han är relativt ung (född 1969) gör också att han kan knyta an till de aktiva spelarna på ett bra sätt.

Efter debaclet med Calciopoli-skandalen och nedflyttningen till Serie B gjorde Juventus rent hus med allt det gamla. En rad förändringar skedde. Bland annat bestämde man sig för att riva arenan Stadio delle Alpi för att bygga en mindre och mer modern arena. Dessutom investerade man stort i den träningsanläggning som man precis hade börjat bygga. Anläggningen Juventus Center invigdes i augusti 2006 och har successivt utvecklats sedan dess.

Juventus Center är en förstklassig träningsanläggning som innehåller allt en modern fotbollsklubb kan behöva i träningsväg. Hela anläggningen täcker en yta på 140 000 kvadratmeter. Här finns totalt nio fotbollsplaner. Sju av dessa är gräsplaner som ligger utomhus. Två av utomhusplanerna är belagda med konstgräs. Det finns också en inomhusplan i Juventus Center. Alla utomhusplaner är givetvis uppvärmda för att möjliggöra spel året runt.

Den fysiska styrkan blir viktigare och viktigare i den moderna fotbollen. Juventus är en klubb som är känd för att hålla sina spelare i utmärkt fysisk form året runt. Naturligtvis finns därför ett mycket stort och välutrustat gym på anläggningen. Apparater och hjälpmedel för fysterapi finns självklart också. Likaså rum för massage och kiropraktik. Här finns också en pool där man kan träna kondition och styrka genom så kallad swimergy-teknik.

Förutom att husera träningsfaciliteter fungerar Juventus Center även som ett andra huvudkontor för klubben. Juventus huvudkontor ligger i en större byggnad i centrala Turin, men i många fall är huvudkontoret för litet för större möten och presskonferenser. I Juventus Center finns ett antal större samlingslokaler som används för dessa syften. Det är också från Juventus Center som Juventus egna TV-program sänds.

Juventus rivalitet med andra storklubbar i Italien är välkänd. Ändå är det så att ett antal spelare har värvats till Juventus från de främsta rivalerna Inter, Torino och Fiorentina. I dagligt tal brukar man kalla sådana värvningar som ”förbjudna”, i och med att fansen som får se sina favoritspelare gå till ärkerivalen inte blir direkt nöjda med övergångarna. Det är givetvis pengarna som styr. Juventus har genom historien alltid haft en stor budget att lägga på nyförvärv. Här är två av de mest uppmärksammade och förbjudna övergångarna till Juventus genom historien.

Fabio Cannavaro är en spelare som har varit runt i flera av Europas storklubbar. Han inledde karriären i Napoli, men det är i Inter, Juventus och Real Madrid som har han främst har gjort sig ett namn. Han kom till Inter från Parma inför säsongen 2002/03 som en av årets största värvningar i Serie A. Den första säsongen var relativt framgångsrik, medan den andra blev delvis förstörd på grund av skador. På den sista dagen av transferfönstret inför säsongen 2004/05 blev han så plötsligt såld till Juventus i en mycket märklig deal. I efterhand har det uppdagats att Cannavaro var trött på Inter och hade tänkt göra sig omöjlig under den kommande säsongen. Inter hade då inget annat att göra än att släppa iväg Cannavaro till högstbjudande. Interfansen är fortfarande än i dag chockade över transfern.

Fiorentina är en av Juventus främsta rivaler. Det har främst att göra med att Fiorentina under 1980-talet växte fram till att bli ett av storlagen i Italien. Från Fiorentinas håll kommer en del av rivaliteten från det faktum att man tycker att Juventus ständigt får domarfördelar. Giorgio Chiellini gjorde den förbjudna övergången från Fiorentina till Juventus inför säsongen 2004/05, då Juventus förvärvade hälften av rättigheterna till spelaren. Han blev dock direkt utlånad till just Fiorentina. Säsongen därpå förvärvade Juventus de resterande 50 procenten och övergången var ett faktum.

Alla stora och framgångsrika fotbollslag har ett antal ärkerivaler. Ett framgångsrikt lag ger nämligen upphov till avundsjuka hos fans till mindre framgångsrika lag. Dessutom vill alla andra lag slå de lag som betraktas som storlag. Om det finns två större lag i samma stad eller samma region kommer det naturligtvis också göra att en bitter rivalitet uppstår.

Juventus kommer ifrån staden Turin i nordvästra Italien. I Turin huserar också det klassiska laget Torino FC. När Torino och Juventus möts i lokalderbyt brukar fansen tala om Derby della Mole. Namnet kommer från benämningen på en berömd byggnad i Turin. Derby della Mole är ett mycket intensivt derby, där känslorna ofta svallar över. Det är inte ovanligt med kravaller och bråk både före, under och efter matchen.

Som i alla kända derbyn finns det mer bakom kulisserna än bara det faktum att lagen kommer från samma stad. Juventus räknas ofta som rikemansklubben, medan Torino är arbetarnas lag. Kampsångerna på läktarna reflekterar detta.

Derbyn mellan Juventus och Torino har spelats sedan 1906, då ett antal spelare och tränare lämnade Juventus för att bilda just Torino FC. I dag spelar Torino i Serie B, så det blir inte tal om något derby under säsongen 2011/12, men så fort de båda lagen spelar i samma serie kommer det att smälla ordentligt under matchdagen.

Derby d’Italia är den största matchen i det italienska seriesystemet. Matchen går av stapeln mellan Juventus och Inter från Milano. Märkligt nog är Milan, som är ännu mer framgångsrika genom historien än Inter, inte föremål för samma rivalitet som just Inter. En anledning till rivaliteten kan vara att Inter ligger precis efter Juventus i maratontabellen och att Inter och Juventus är de enda lagen som inte har åkt ur Serie A (förutom Calciopoli-skandalen givetvis). Matcherna mellan Juventus och Inter har alltid varit heta, men det var först under 1960-talet som matchen fick benämningen Derby d’Italia.

Flera av Sveriges bästa spelare genom historien har någon gång dragit på sig Juventus svartvita tröja. På 1950-talet var gjorde till exempel Kurre Hamrin och Calle Palmer varsin säsong i Juventuströjan. Kurre Hamrin var en målskytt av rang under sina år i Italien (1956–71) men sejouren i Juventus var inte den mest lyckosamma. Han spelade 23 matcher och gjorde totalt åtta mål. Mittfältaren Calle Palmer fick bara tre matcher för Juventus under säsongen 1958/59 innan han flyttade hem till moderklubben Malmö FF.

På senare tid är det tre svenskar som har gjort avtryck i Juventus historia. Den stenhårde mittbacken Olof Mellberg kom till Juventus på Bosman från Aston Villa inför säsongen 2008/09. Han fick totalt 27 matcher i Serie A för sitt Juventus under sin enda säsong i klubben. Året därpå såldes han nämligen till grekiska Olympiacos.

Albin Ekdal köptes i maj 2008 från Brommapojkarna. Han var tänkt som en spelare för framtiden, men fick faktiskt debutera i A-lagssammanhang ganska omgående. Mellan 2008–2010 fick Ekdal dock bara spela sammanlagt tre matcher för Juventus. Han blev först utlånad till Siena, där han gjorde riktigt bra ifrån sig. Inför säsongen 2010/11 sålde sedan Juventus 50 procent av rättigheterna till Ekdal till Bologna. Bologna valde att ta med Ekdal i A-lagstruppen och Ekdal imponerade redan från första början. Efter en så kallad blindauktion köpte Juventus tillbaka rättigheterna till spelaren, men sålde raskt återigen 50 procent av rättigheterna – nu till Cagliari.

Superstjärnan Zlatan Ibrahimovic är givetvis den mest kände svenske spelaren att tillhöra Juventus. Efter några relativt framgångsrika säsonger i Ajax plockade Juventus fram stora checkhäftet och lockade över Zlatan till Italien. I Juventus blev det under två säsonger sammanlagt 70 matcher och 23 mål för svensken innan flyttlasset gick vidare till Inter. Numera återfinns Zlatan i Milan.

Precis när säsongen 2005/06 var färdigspelad så fick alla fans till Juventus en riktig kalldusch. Fansen hade knappt börjat fira att Juventus återigen stod som italienska ligamästare när Calciopoli, eller Moggiopoli efter namnet på huvudpersonen i härvan, började nystas upp.

Under maj månad 2006 gjorde den italienska polisen omfattande undersökningar av otillbörlig matchpåverkan. Förutom Juventus var även Lazio, Fiorentina och Milan inblandade. Till bevisningen fördes bland annat telefonupptagningar.

I juli 2006 kom domen. Juventus diskvalificerades retroaktivt från Serie A säsongerna 2004/05 och 2005/06. De ligatitlar man vann under de säsongerna ströks alltså. Titeln för 2004/05 är fortfarande vakant medan titeln för säsongen 2005/06 tillföll Inter, efter att Milan, som kom på andra plats efter Juventus, blev bestraffade med minuspoäng. Juventus flyttades dessutom ner till Serie B och fick börja serien med 9 minuspoäng. Först handlade det om 30 minuspoäng, men efter att klubben överklagade sänktes straffet rejält.

Sejouren i Serie B var den första gången Juventus inte deltog i den högsta serien i den italienska fotbollen. Tiden i Serie B blev dock kort. Trots poängavdraget på nio poäng hade Juventus inga problem med att ta hem förstaplatsen i Serie B. Trotjänaren Del Piero, stjärnmålvakten Gianluigi Buffon och mittfältsdynamon Pavel Nedved stannade kvar i klubben och bidrog i hög grad till att sejouren i andradivisionen bara blev ettårig. Andra storspelare, såsom Zlatan Ibrahimovic, Lilian Thuram och Fabio Cannavaro lämnade dock Juventus under sommaren.

Med några strategiska nyförvärv och introduktionen av ett antal lovande spelare från Juventus juniorlag, så började man också så sakteliga bygga upp ett nytt lag. Att bli fråntaget två ligatitlar och bli nedflyttat en division är inget som något lag önskar sig, men skandalen 2006 gav Juventus möjligheten att bygga upp en ny och starkare organisation, vilket kan visa sig vara fördelaktigt i framtiden.

Juventus har haft ett antal mycket tongivande spelare som lagkaptener under åren. Gaetano Scirea, Roberto Baggio, Gianluca Vialli och nuvarande tränaren Antonio Conte är bara några av de världsberömda spelare som har varit lagkaptener för Juventus.

Intressant är att många lagkaptener har fått leda laget under många år. Juventus är en klubb med traditioner, och här ruckas det inte på principerna. Juventus nuvarande lagkapten, Alessandro Del Piero är den spelare som varit lagkapten under längst tid, nämligen tio år.

Alessandro Del Piero är den riktiga trotjänaren i dagens Juventus. Han kom till klubben som 18-åring 1993 och har därefter spelat strax under 700 matcher för klubben. Med nära 300 mål på dessa matcher är Del Piero en levande legend. Han är också ett föredöme när det handlar om fair play. Dessutom har han utmärkta ledaregenskaper. När Antonio Conte började trappa ner 2001 och successivt fick mindre och mindre speltid var det därför naturligt att Del Piero fick armbindeln.

Alla lag utser vicekaptener förutom den ordinarie lagkaptenen. Det är såklart så att en lagkapten ska spela de flesta matcherna – en lagkapten ska ju vara tongivande i laget – men skador, avstängningar och taktiska beslut kan göra att lagkaptenen inte alltid är på planen. I Juventus finns två vicekaptener, nämligen Gianluigi Buffon och Giorgio Chiellini.

Gianluigi Buffon har varit i Juventus sedan 2001 då han köptes från Parma för en rekordsumma. Med närmare 400 matcher i Juventuströjan är Buffon en given kandidat för att vara åtminstone vicekapten. När Del Piero lägger av kommer Buffon förmodligen att ta över kaptensbindeln. Buffon har utmärkta ledaregenskaper. Att han alltid är tillgänglig för spel och aldrig gör en dålig match talar givetvis också till Buffons fördel.

Giorgio Chiellini är ryggraden i Juventus försvarslinje. Sedan han kom från ärkerivalen Fiorentina inför säsongen 2005/06 har Chiellini vuxit ut till att bli en av världens bästa mittbackar. Med en kompromisslös spelstil och en framåtanda utan dess like är Chiellini ett bra val för rollen som andre vicekapten.